Avtal under hot

Jag har avstått från att i någon omfattning kommentera årets avtalsrörelse i min blogg. Nu är vi klara med ett avtal och har lyckats avvärja en storkonflikt. Resultatet är i nivå med övriga avtal som slutits. Däremot saknar jag alla de frågor och förslag vi fört fram i syfte att utveckla elteknikbranschen. Det är trist. Det är min övertygelse att resultatet för branschen som helhet hade blivit bättre om diskussionerna kunnat ske utan kniven på strupen i form av en storstrejk. Det har varit en slitsam process och nu tar jag mig friheten till lite helgledighet.

Är det här förhandling?

Jag började på jobbet som vd för EIO i tron att elteknikbranschens parter skulle kunna samarbeta aktivt för att utveckla branschen. Jag känner att EIO är på rätt väg, men jag är oerhört besviken på Elektrikerförbundet. Jag måste erkänna att jag möjligen var lite naiv men jag grundade min inställning på vår gemensamma framtidsstudie som tydligt pekade ut ett antal utvecklingsområden. Aldrig trodde jag efter att genom åren utvecklat ett bra samarbete med elektrikerfackets ledning att vi skulle hamna i den rävsax vi nu sitter i: att förhandla fram ett kollektivavtal under hot om en av de mest gigantiska strejkerna i modern tid för vår bransch. Vem vinner något bra på att förhandla under strejkhot? Elektrikerförbundet är det enda fackförbund som vill ha mer än alla andra. Exempelvis Byggnads och Metall har följt den lönenorm på ungefär 3,5 procent som den konkurrensutsatta industrin har kommit överens om. Men det räcker inte för Elektrikerförbundet som kräver åtskilligt mer. Det här är förstås en av de större stötestenarna i förhandlingarna just nu, men jag hoppas att de tillsatta medlarna hjälper oss att komma i mål med ett avtal innan strejken bryter ut den 10 maj. Överdriven retorik från facket och hot om storstrejk hjälper knappast den processen.